onsdag 2 februari 2011

Det sista skall vara det första!

Denna blogg är skriven hel och hållen en och samma dag!
Om man vill få den att liksom hänga ihop bör man läsa det äldsta inlägget först, sedan bläddra fram nästa och detta torde vara det sista man läser, eller möjligen läser om!

Eller så kan man klicka på rubrikerna i högermarginalen, i tur och ordning, uppifrån och ned!

Enjoy!

Neverending story!

Nu tänker jag skicka en sjal till vardera mina systrar och min svägerska; jag hoppas ni vill provbära dem nära halsen och ni får säga att det kliar och sticks men själv är jag fascinerad över att jag inte tycker att det gör det!
Förra helgen var jag på Workshop och spann gladgarn:Det är fantastiskt roligt och rogivande att spinna; bara säg till om jag ska visa! Jag har sländor till utlåning om någon vill låna!

Scarlett goes Ruby

Jag var nog inte helt nöjd med den röda ullen; len och lättspunnen men inte en nyans att bära nära ansiktet! Så när den gröna och den blå sjalen (medan jag stickade på den blåa tänkte jag på min ena syster!) var klara:stickade jag sockor av det röda garnet:En ny beställning gick iväg till WoW:Denna gång var den ursprungliga ägaren till ullen Mr Merino:Nyansen heter Ruby och här blir garnet till:Det är svårt att fånga rött i rätt nyans med kameran....

A win-win-situation eller kanske win-win-win eller rent av win-win-win-win?

Vi skulle behöva använda mer av de tillgängliga, naturliga fibrerna som liksom växer av sig själva, som en spinn-off-effekt till köttnäringen (ursäkta vitsen!)

Ull slängs bort eller används som kompost medan vi importerar bomull och tillverkar besynnerliga fibrer som baseras på olja...

Alltså behöver vi putsa på ullens rykte.
Och jag behöver öva på att spinna.

Så om jag spinner mjukt och fint garn och stickar sjalar och ger bort så uppnås i alla fall en sak; jag får öva mer på att spinna! Om mottagaren finner att det är behagligt att ha ullsjal så kanske vi uppnått två saker till; en hals mindre som fryser och kanske att ullens rykte förbättras något?

Från WoW kommer nu grön, röd och blå ull: I de här fallet är den ursprungliga ägaren till ullen Blue Faced Leicester:Ullduttarna som heter "topsband" har vackra färgnamn, Grass, Royal Blue och Scarlett.
Först spann jag den gröna ullen:Sedan den blå: Därpå stickade jag det gröna garnet medan jag tänkte på min svägerska!

Kliar och sticks?!

Men hur tänkte jag där?
Ull kliar väl och sticks, åtminstone om man får det direkt mot halsen?
Men nej!
Låt mig presentera de ursprungliga ägarna till ullen i min sjal:Bilden är lånad från World of Wool, nedan benämnt WoW.
Herr och fru Masham tycker inte att det kliar och det tyckte inte jag heller!

Mycket vill ha mer!

En slända av lite elegantare modell och mer ull var jag bara tvungen att ha:En spinnrock till hittade jag på loppis för 125 kr:Av det melerade garnet spann jag så småningom en tunn tråd som jag tvinnade ihop till ett tvåtrådigt garn som blev till en sjal:Så här ser den ut på:

All vår början...

bliver svår, så även denna gång!Det blev inte så garnigt och när jag stickade blev det inte charmigt ojämnt utan helt enkelt ojämnt:Jag fick kardor:och kunde åstadkomma kardrullar:I ungefär samma veva fick en vulkan på Island ett utbrott och eftersom maken min då inte kunde resa till Portugal åkte vi till Ljungby och köpte en spinnrock till mig. (ja, orsakssambandet där är lite oklart!)Den är brun och fin och går för det mesta som en dröm. En något gnisslig och knakig dröm men ändå! Jag varierade nu frustrationerna, det var svårt både med spinnrock och slända men på olika sätt! Till slut fick jag i alla fall till lite riktigt fint garn på sländan: Och till slut hade jag fått ihop riktigt mycket av ett brunmelerat garn: